fridasvardagsbestyr

Efter två timmars svett, värk och flämtande på gymmet väntar nu en hel eftermiddag av renovering. Min lördag är långt från att kunna kallas för glamourös, men allt slit och arbete innebär i alla fall att vi sakta men säkert närmar oss ett slut. Nu ska jag hugga in på de nygräddade våfflorna och sedan är jag redo att viga eftermiddagen åt att slipa och måla dörrlister, sen är det samtliga (11 dörrar) som också ska få sin beskärda dos av slipning och målning.. guuh.

Vissa gånger älskar jag min sambo mer än andra gånger. Just nu är det en sådan gång som mitt hjärta slår lite snabbare för honom. Efter en heldag på stan med slit, släng och stress kommer jag hem och finner en drink i kylskåpet, en kabeldragning som är klar och dessutom ett bokat biobesök med några bekanta(!). All trötthet och irritation tycks liksom bara rinna av mig och jag känner nästan för att kasta mig runt hans hals och sedan dansa rysk polka - av ren lycka.

Nu ska vi snabbt bege oss ut på en rask powerwalk och sedan tar latmasken över vilket innebär att det blir hämtmat. Gårdagens sushi gav mig blodad tand av att fortsätta äta nyttigt och tänka på figuren, så ikväll blir det sallad och loka smultron.

Njut av helgen!

Min ögonsten blir så olycklig av att vara ensam hemma så det skär något alldeles fruktansvärt i mitt hjärta de gånger jag lämnar henne och går iväg till jobbet. Att se henne så stressad och ledsen är outhärdligt och situationen är helt ohållbar. Därför har jag lagt ut en annons i hopp om att finna en sann hundvän som söker efter ett utmärkt sällskap på dagarna.

Att lämna in henne på huddagis med 30 andra hundar är helt otänkbart. Trasan skulle minsann bryta ihop inom en timme eftersom att hon inte är så förtjust i andra hundar, om de inte är i samma storlek som hon själv vill säga. Ibland tror jag att hon fått hundlivet om bakfoten och att hon i stället tror att hon är en människa. För hon sover med oss, sitter med vid bordet (dumt, jag vet!), sitter på ett säte i bilen och beter sig nästan som ett barn. Hon blir trött och grinig när klockan passerat 23 och då vandrar hon fram och tillbaka till dess att man går och lägger sig. Dessutom ligger hon allra helst i ansiktshöjd i skåran mellan mig och Den Blivande, eller på hans bröst. Hennes svarta fina Biabädd vill hon knappt kolla åt de gånger det är dags att ta en powernap. Då är det soff eller sängkuddarna som lockar!

Ett svamligt hundinlägg för somliga, men jag är helt faschinerad över hur vansinnigt mycket man kan tycka om ett djur. Om jag skulle bli arbetslös, bostadslös och helt utan ägodelar så är det absolut sista jag skulle göra mig av med min bästa vän. Jag kan nog med ord inte beskriva hur jag tycker om det här ludna lilla lejonet.

Du underbara, underbara vän.

Nu har jag äntligen landat i soffan efter att ha lagat en ny, jättegod pastarätt med lammkorv och pesto. Både jag och Den Blivande fick ett il efter att ta tag i renoveringen och ge gärnet. Efter en sväng om med dammsugaren, en kabeldragning, attack med slipmaskinen och en omgång med vitfärg har vi äntligen gett upp för i kväll och parkerat oss framför Made in Sweden. Attans vad duktiga de är!

Puuh, är helt slut efter att ha sprungit runt bland butikerna. Hittade ingenting annat än ett par vanliga jeans och en svart kajal. Fick dock hem de underbara jeansen från Gina i en mindre storlek och de satt verkligen helt perfekt. Kommer med högsta sannorlikhet att bosätta mig i dem och ett par svarta pumps hela sommaren :).

Nu ska jag i alla fall attackera en av våra 12 dörrlister och slipa, spackla och måla dem. Slår vad om att ni har något roligare måndagsnöje för er. Hur gräsligt det än känns att slita på sig trasiga jeans och en söndermålad t-shirt måste jag väl inse att livet faktiskt inte alltid kan vara en fest. Har dock en höjdpunkt att se fram mot senare i kväll och det är klockan 21, då kommer J över och ser Lipstick Jungle och delar på några glas rött. Om nu inte livet alltid är en fest kanske man i alla fall kan se till att utrusta varje dag med ett mer eller mindre festligt moment? ;)

När jag kommer in i perioder och svackor som är extra jobbiga så längtar jag alltid efter sommar, stugan och kvällar med grillat och vitt vin. Min oas mitt i allt kaos är min familj, min hund och livet på den lugna landsbygden. Stora städer, karriärsjobb och snygga skor i all ära, men när jag väl ligger på dödsbädden är jag hellre den som blickar tillbaka på fina stunder med familjen, mitt mysiga boende och ett mindre välbetalt men mycket mer trivsamt arbete.

Min livsplan är att uppnå det sistnämnda innan jag är trettio, fast med några små tillägg så som att jag har minst en akademisk utbildning, är miljonär och stolt husägare till en stor villa med genomgående vit inredning och stort soldäck. Dessutom är det en självklarhet att det finnns ett eget stall samt en tillhörande brun häst med svart man som ska gå och beta i en hage med vitt stängsel. Hemma hos oss blir det dock inga barn gjorda innan trettio så på den fronten är det absolut ingen stress ;).

Bild: privat