fridasvardagsbestyr

De senaste två gångerna som vi åkt ut till stugan har vi stött på en och samma älg som verkar vara allt annat än orädd för människor. Bägge gångerna har vi kunnat stanna bilen ungefär 10 meter från honom och sedan betraktar vi bara varandra så där väldigt stillsamt och försynt. Jag är övertygad om att bägge parter känner en viss skräckblandad förtjusning över det alltmer lustiga mötet.

Jag har alltid varit fascinerad av alla vilda djur som lever i skogen samtidigt som jag också är livrädd för dem. Att leka med tanken att jag en dag skulle stå öga mot öga med en älg, grävling eller räv får mitt hjärta att slå en frivolt i ren panik och blotta tanken får mina händer att snabbt äversvämmas av handsvett. Även fastän mina rädslor för vad ett möte med ett vilddjur skulle kunna resultera i tog min nyfikenhet och mitt sunda förnuft över vilket gjorde att jag sakta men säkert vågade kliva ur bilen för att fotograferi älgen lite närmare. I ungefär en minut stod vi bara och stirrade på varandra samtidigt som min kamera gick varm för att kunna föreviga det mycket närgångna mötet. Sedan bestämde han sig för att ta till flykten och sprang då snabbt in i den djupa urskogen..