fridasvardagsbestyr

Sprang in på Apoteket en snabbis i eftermiddag för att lösa ut ett recept. När jag väl stod och väntade på att det till slut skulle bli min tur så passade jag på att pröva glasögon. Sedan jag var en liten knådd har jag älskat glasögon från allra första stund. Vissa gånger har jag till och med traskat runt några timmar med mammas, pappas eller någon kompis glajjer, bara för att det är så ruskigt snyggt. Sedan har jag dock fått smaka på "vill man vara pin så får man lida pin", för efter några timmars användning brukar i regel huvudvärken komma smygande..

Har länge sagt att jag ska köpa glasögon med fönsterglas men det har liksom aldrig blivit av. I alla fall, när jag väl stod och prövade glasögon så hittade jag givetvis ett par med silvriga bågar som jag blev kär i. Högg tag i ett butiksbiträde och ställde frågan om de hade fönsterglas. Om jag inte missminner mig har nämligen min Apoteksdirektör till pappa nämnt någonting om detta, men så var visst icke fallet. Butiksbiträdet tittade undrande på mig, precis som om jag hade sagt att det står ett spöke vid sidan av mig, och förklarade sedan att de absolut inte hade några fönsterglas att tillgå. Sedan la hon nyfiket huvudet på sned och undrade hur det kunde komma sig att jag ville ha fönsterglas. Jag försökte på mitt mest hurtiga och artiga sätt förklara att jag helt enkelt är förtjust i glasögon och att jag blev tipsad om att Apoteket eventuellt kunde ha glasögon med fönsterglas. Lite abrupt avslutade hon samtalet med att säga "vissa har då tur" och sedan gå därifrån, med glasögonen på nästippen. Om det var ironiskt eller inte avslöjade hennes kalla ton, stela kroppsspråk och klämkäcka kommentar inte.