fridasvardagsbestyr

Ibland har jag turen att hinna prata med en killkompis på msn. Han är en sådan där glädjespridare som alltid får mig att le tillräckligt länge och mycket, att jag med råge skulle kunna gå runt med träningsvärk i kinderna resten av veckan. Det är märkligt hur man umgås, pratar och beter sig bland olika människor. Misstolka mig inte nu, för jag syftar inte på att jag skulle ha en annorlunda personlighet eller låtsas vara någon annan än mig själv, beroende på vem jag umgås med. Jag menar snarare bara att vissa egenskaper, kunskaper eller känslor liksom förstärks och ibland styrs till sin spets beroende på vem man umgås med.

För mig är det verkligen så att jag har vissa säkra ess, som alltid lyckas spetsa mina sinnen till det yttersta. Jag känner mig liksom full av energi, motivation och mod att ta mig an vilken utmaning som helst efter ett möte eller samtal med dem. Känner ni igen er? :-)