fridasvardagsbestyr

Åh, jag fick precis reda på att mitt arbete mest troligt inte kommer att starta förrän nästa torsdag. Det innebär att det är ytterligare en vecka av ingenting.. jag blir så vansinnigt rastlös och uttråkad av bara tanken på att gå hemma en vecka till och dra benen efter mig. Hittills har jag varit ganska duktig på att stiga upp klockan sex för att hinna till gymmet innan det blir fullproppat av morgonpigga före-jobbet-människor, men de senaste dagarna lyckas jag knappt slita mig ur sängen innan tolv. För vad är liksom meningen, jag är ju ändå ingenting att göra!?

Att vara arbetslös var precis som jag misstänkte. Det är urskönt att ta långa sovmornar och kunna göra vad man vill den första veckan. Sen är det bara ett stort straff att gå runt ensam dag efter dag och längta efter att ha någonting att fylla ut tiden med. Tror jag ska passa på att åka och hälsa på lite släktingar innan det äntligen är dags att börja jobba! :)