fridasvardagsbestyr

Så hade jag avverkat ytterligare en skräckfilm och precis som alla de hundratals tidigare gångerna så känner jag samma obehagliga känsla sprida sig i magen. Det är som cancer ungefär. Först infekteras ett visst område och sedan går det liksom inte att stoppa spridningen. Egentligen är det inte svårare än att erkänna att jag är alldeles för harig för att kunna se skräckfilmer över huvud taget. Det verkar som om jag aldrig växte ifrån det där livsviktiga stadiet när man gick från att vara en naiv 11-åring som gömde sig bakom kudden till att bli en mer mogen tonåring som avverkar skräckfilmer som pojkvänner, för så snart jag sett en rysare drabbas jag av sömnproblem, hjärnspöken och märkbart öppna bekymmer. Ändå kan jag inte låta bli alltid välja den gengren, suck.

Well well, strangers var helt okej. Den kommer med högsta sannorlikhet att ge mig sömnproblem och mardrömmar några nätter fram över. Och då betyget helt klart godkänt.