fridasvardagsbestyr

Jag har nyss kommit hem från en riktig köttmarknad, en plats som i folkmun vanligtvis kallas för "krogen". Jag kan väl inte säga att jag hade en dålig kväll, men inte heller kan jag påstå att den var bra. Mest beror det på alla jubelidioter till män som gör sitt yttersta för att försöka stöta på allt och alla som antas tillhöra det kvinnliga könet. Jag har varken tid eller lust att skriva en novell om kvällens alla händelser, men jag tror att många av er vet vad jag menar. Visst är det roligt med bekräftelse, och ibland vill man inte ha mer än så.

Efter två timmar i hetluften hade jag inte annat än milkshake och cheeseburgare i åtanke. Jag kan garantera er att de två timmarna kändes som två livstider efter att mina två vapendragare dragit sig tillbaka med varsin okänd hårdrockare. Jag vet inte om det var jag som missuppfattade kvällens syfte, men inte hade jag då tänkt att göra detsamma. Efter att en kvart fortlöpt genom att jag suttit i tystnad och funderat på om en av dessa hårdrockare hade hårfärlängning så insåg jag att det var bäst att gå. Det skulle omöjligt bli bättre än sådär.

Den ena vapendragaren mottog min idé om ett besök på MAX med öppna armar. Dock var det Sveriges längsta kö som genererade i att en man på dryga femtio var tvungen att få utlopp för sina känslor genom att ta mig på rumpan. Den första gången var jag osäker på om han verkligen hade för avsikt att snudda med handen just där, men vid det andra tillfället var det nog. Aldrig i livet att jag tillåter ett gammal, sunkigt pucko att vidröra mig på det sättet. Jag antar att jag agerade i stundens hetta, men ungefär lika snabbt som ljuset färdas hade jag vänt mig om och på ett långsamt och hotfullt sätt väste jag ut att om han tog på mig vid ytterligare ett tillfälle, då skulle han få ångra den dagen han föddes. Så här i efterhand är jag lite besviken på mig själv att jag inte kom på någonting fyndigare att säga, för hur ofta får man liksom en sådan här chans. Det måste vara tack vare alla timmar av filmer och serier, men jag lyckades spänna blicken i honom och jag avvek inte förrän dess att mitt budskap var tydligt nog att han slog ner sin blick.

Vad som hände sedan är en annan historia. Jag måste dock få kritisera oss svenskar som är alldeles för fega för att agera i olustiga situationer. Mannen fortsätte att ofreda mig på ett verbalt sätt, men jag tog det beslutet att det inte var värt att ödsla mer tid eller energi på honom. Så jag lät honom tala inför hela kön medan jag slog dövörat till och funderade på vad jag skulle beställa. Det som i efterhand irriterar mig är inte direkt den här mannen, utan de människor som stod runt om oss. Visst fan kan väl samma killar som tidigare flirtat med mig åtminstånde backa upp mitt mothugg. De hade ju i stort sett inte ens behövt öppna munnen för jag hade redan sagt det som var nödvändigt. I stället står de nu där i mitten av händelsen utan att våga agera. Vilka fegisar!