fridasvardagsbestyr

Tidigare idag när vi var ute och slet i skogen hittade jag en mager kattstackare mitt ute i ingenstans. Efter lite lockande och en hel del övertalning vågade den sig fram för att hälsa och bli klappad. Kattstackaren hade tovor över hela pälsen och under allt hår kände man bara skinn och ben, förutom över magen. Där hade hon en jättebula som var stor nog att kunna avslöja en högdräktighet.

Som den sanna djurvän jag är så kunde jag såklart inte lämna henne där ute i skogen, utan jag bar med henne hem och gav henne både mat och vatten som hon tacksamt slukade. Sedan var det bara att besöka alla grannar i hopp om att någon skulle känna igen katten. Tur nog visste grannen vems katt det egentligen var och min oro över hur tunn och nätt hon var visade sig vara befogad. Tydligen har hon levt de senaste månaderna under en ladugård tills någon vänlig själ bestämde sig för ta in henne och annonsera i dagstidningarna för att efterlysa en eventuell ägare. Dock hade hon smitit ut och varit borta några dagar vilket kanske förklarade hennes extrema hunger. Så någon timme senare kunde en orolig katt(ägare) få återförenas med sin hittekatt och förhoppningsvis håller hon sig inomhus eller i närheten av gården. Åtminstånde nog länge att kattungarna får födas inomhus och att hon får fri tillgång på mat och vatten. Slutet gott, allting gott ;-)